jaså

Det kändes precis som förut inatt, precis som förut. Alla känslor och tankar om allting kom tillbaka. All nyfikenhet, alla frågor och alla skratt åt yra grejer.
Du var påtänd som ett svin, käkarna höll inte still en sekund, du babblade på om precis allting som kom upp i din hjärna. Jag brydde mig inte, jag var bara glad över att allt kändes som förut. Kände mig inte ett dugg sugen på dos.

"Jag är imponerad att du har klarat dig ren i 3 månader Sophie"

"Ja jag också, jag vet fan inte hur jag har klarat av det" säger jag och stirrar upp i taket i sängen. Jeff Buckley - Hallelujah spelas på en mysig nivå och din knarklåda var framme. Hör hur en burk tas upp, tabletterna ramlar omkring där i och det ljudet är jag mycket bekant med. Upptäcker (besviket på något sätt) att det är stesolid och där kommer ångest och sug. V och jag börjar diskutera lite.. Kommer fram till att det bara är värdelöst och all den tid och kraft jag lagt ner på att vara drogfri har gått till spillo, så jag skiter i det. Men jag var så jävla nära!!!! Hade till och med 4 piller i handen bara för att känna...
Nu bor du inte alls långt ifrån mig och jag vet ju inte riktigt hur det här ska sluta menar jag, eller hur det känns. Sålänge det inte finns benzo hos dig så klarar jag mig, det vet jag. Det är den där jävla benzon som endast lockar för mig.. Det kändes så skönt att få vara med er inatt, släppa allt och bara slappna av. Säga vad man vill och luta sig tillbaka. Och jag ser fram emot dagar hos dig, om jag får lov.