fredag 7 november 2008

karsten torebje


jaha, imorgon sitter jag där och blottar hela min själ inför södertälje. men det gör inget, det är mitt egna val, jag hade aldrig gjort något jag känt mig obekväm inför. jag vill att människor ska känna igen sig, förstå, reflektera, se att narkomaner också är riktiga människor, finna kraft, osv. min nervositet har dött ut helt och hållet, det pirras inte ens i magen när jag tänker på morgondagen längre. men allt kommer nog imorgon minutrarna innan.. undrar hur mycket folk det är? undrar om de kommer klappa händerna? det visar sig.


tidigare ikväll fick jag någon slags känsla om att jag saknade dig som fan E. jag vet absolut inte varför, men det bara kom. dina stora vackra händer, dina lustiga ord "tjena pajola" "ska vi gå till parkola och spela basket", att du alltid gjorde mig nervös och att jag blev mer nyfiken på dig för varje gång vi träffades. det var mysiga tider men det är bara minnen nu, inget som kommer upprepas, inte ens vänskapen skulle jag tro. gospulla, du vilar i frid i mitt minne.

1 kommentar:

Sofie sa...

hoppas det gick bra ,
berätta :)