Mitt psyke här varit väldigt ostabilt hela dagen. Historian var en evig plåga. Att läsa ur en bok och sedan vara tvungen att läsa mellan raderna är något jag inte klarar av. Tårar i ögonen och ilska hela morgonen. Allmänt labil. Stod sedan och väntade på bussen. En snygg kille kom fram och bad om en cigg. Visst. Han berättade att han precis kom ut från några år på kåken och frågade sedan om jag hade flödder på mig. Nej jag har varit drogfri sen februari, svarade jag. Han berömde mig och sa hur vacker jag var.. Sedan skulle han gå för att styra piller. Jag hade lika gärna kunnat följt med honom på en punda runda, men jag stod kvar. Vi böt inte ens nummer med varandra. Tänk om vi hade gjort det. Mitt psyke hade nog inte pallat i längden. Jag hade vetat att ingen av mina kompisar hemma känner honom, jag hade vetat att jag hade kunnat punda i hemligen. Hemma sprids ryktena fortare än kvickt. Men jag sa hej då och önskade honom lycka till i framtiden. Jag gjorde inget dumt trots mitt svaga psyke. Det är väl bra? Jag är iaf stolt och vet nu att jag kan lita på mig själv mer än vad jag gjorde innan. Ha de gött häj.
1 kommentar:
fan vad bra!
Skicka en kommentar