på tåget på väg till södertälje:)
uppläsningen på kulturnatten
lite shopping på söndagen foo i helvede
håll keften!jag har fått några uppmaningar om att berätta om hur det gick i helgen! så jag ska göra det nu hade jag tänkt.
jag tackar malin, petra och anders som följde med som moraliskt stöd, det kändes grymt att ni var med! vi var alltså på södertäljes kulturnatt i lördags, på café nova där vi deltagare från skrivarlägret fick läsa upp våra texter på en scen. det var tråkigt för de första som läste, det var nästan bara vi från lägret som var publik, när sedan jag läste (näst sist) hade det hunnit komma rätt mycket folk. det var synd att caféet låg lite längre bort än de andra scenerna, vi själva höll inte på att hitta dit så jag kan tänka mig att andra också hade svårt för det.
jag blev så glad som fick höra mirjams text igen. samla på stjärnfall i en skokartong prydd med paljetter. det är den absolut finaste texten jag vet, och hennes sätt att läsa den på är helt oslagbar. hon lever sig in, ler och övertygar varenda människa. sedan var det helt plötsligt min tur att läsa, jag tyckte jag hörde fel så först gjorde jag itne så mycket, bara satt.. sen kom jag på att det finns ju bara en sophie så det måste vara jag! slängde mina händer mot golvet och rotade fram boken ur väskan och gjorde ett sjumilakliv upp till scenen.. 'hur nära micken ska jag stå?' 'är kroppshållningen okej?' 'ser jag för kaxig ut?' 'står håret åt alla håll?' jag tänkte många tankar innan jag läste upp titeln.. 'kaosflickan'. men jag gjorde ingenting åt håret, hållningen, attityden. det kändes som att jag var mig själv när jag stod där, kände därför att allt var okej till slut. det blev några fel i början när jag läste, jag litade för mycket på mig själv och försökte läsa klart några meningar utan att titta i boken, ibland gick det, men ibland gick det mindre bra.. fast det var det ingen som märkte. inte ens petra gjorde det. några flickor i 16 års åldern stod i en klunga ganska långt bak och varje gång jag nämnde orden "kokain" "amfetamin" "hög" eller "påtänd" hajade de till och fäste blicken på mig. det kunde jag se de flesta i rummet göra, om de inte tittade på mig när jag läste så gjorde de de när jag nämnde sådana ord.. och ibland tänkte jag "vad fan håller jag på med" när jag stod där, "kan jag verkligen blott mig så pass mycket?" ja, det kan jag. sen augusti har jag tänkt igenom detta noga och jag är nöjd med mitt val..
höjdpunkten på kvällen får mig fortfarande att le och få adernalin i kroppen. mitt ex jocke ringde från en spelning med organismen. jag var otroligt avundsjuk och när han berättade att han hade fått prata med org så blev jag stum.. sen var det egentligen inte så mycket mer med det. fick istället prata med sofia för första gången, fan vad jag älskar denna tjej alltså. så härlig och söt! hur som helst, innan jag vet ordet av det hör jag en bekant röst säga med glad ton "tjenaaaaa, hur är läget med dig ikväll då?" jag hade knappt kopplat att sofia faktiskt lämnade över telefonen till organismen. jag var GLAD SOM HÖNS PÅ SPANIENS NATIONALDAG. jag berättade hur mycket jag uppskattar hans musik, vilken inspiration och skrivarglädje den ger mig, han frågade mig vad jag skrev och jag förklarade.. och frågade om inte han kunde tänka sig att läsa, vilket han gärna gjorde. så i natt mailade jag över det hela till honom och jag väntar ivrigt på svar.
men något jag inte kan förstå är att det river en ångest i mitt bröst, det värker och det känns som att någon klöser med sylvassa naglar. jag ÄR INTE ledsen, över något alls! det gör mig otroligt irriterad..
idag ska jag gå till badhuset och simma lite..
vem har ens orkat läst allt detta haha:) nåja, tack isåfall.
jag tackar malin, petra och anders som följde med som moraliskt stöd, det kändes grymt att ni var med! vi var alltså på södertäljes kulturnatt i lördags, på café nova där vi deltagare från skrivarlägret fick läsa upp våra texter på en scen. det var tråkigt för de första som läste, det var nästan bara vi från lägret som var publik, när sedan jag läste (näst sist) hade det hunnit komma rätt mycket folk. det var synd att caféet låg lite längre bort än de andra scenerna, vi själva höll inte på att hitta dit så jag kan tänka mig att andra också hade svårt för det.
jag blev så glad som fick höra mirjams text igen. samla på stjärnfall i en skokartong prydd med paljetter. det är den absolut finaste texten jag vet, och hennes sätt att läsa den på är helt oslagbar. hon lever sig in, ler och övertygar varenda människa. sedan var det helt plötsligt min tur att läsa, jag tyckte jag hörde fel så först gjorde jag itne så mycket, bara satt.. sen kom jag på att det finns ju bara en sophie så det måste vara jag! slängde mina händer mot golvet och rotade fram boken ur väskan och gjorde ett sjumilakliv upp till scenen.. 'hur nära micken ska jag stå?' 'är kroppshållningen okej?' 'ser jag för kaxig ut?' 'står håret åt alla håll?' jag tänkte många tankar innan jag läste upp titeln.. 'kaosflickan'. men jag gjorde ingenting åt håret, hållningen, attityden. det kändes som att jag var mig själv när jag stod där, kände därför att allt var okej till slut. det blev några fel i början när jag läste, jag litade för mycket på mig själv och försökte läsa klart några meningar utan att titta i boken, ibland gick det, men ibland gick det mindre bra.. fast det var det ingen som märkte. inte ens petra gjorde det. några flickor i 16 års åldern stod i en klunga ganska långt bak och varje gång jag nämnde orden "kokain" "amfetamin" "hög" eller "påtänd" hajade de till och fäste blicken på mig. det kunde jag se de flesta i rummet göra, om de inte tittade på mig när jag läste så gjorde de de när jag nämnde sådana ord.. och ibland tänkte jag "vad fan håller jag på med" när jag stod där, "kan jag verkligen blott mig så pass mycket?" ja, det kan jag. sen augusti har jag tänkt igenom detta noga och jag är nöjd med mitt val..
höjdpunkten på kvällen får mig fortfarande att le och få adernalin i kroppen. mitt ex jocke ringde från en spelning med organismen. jag var otroligt avundsjuk och när han berättade att han hade fått prata med org så blev jag stum.. sen var det egentligen inte så mycket mer med det. fick istället prata med sofia för första gången, fan vad jag älskar denna tjej alltså. så härlig och söt! hur som helst, innan jag vet ordet av det hör jag en bekant röst säga med glad ton "tjenaaaaa, hur är läget med dig ikväll då?" jag hade knappt kopplat att sofia faktiskt lämnade över telefonen till organismen. jag var GLAD SOM HÖNS PÅ SPANIENS NATIONALDAG. jag berättade hur mycket jag uppskattar hans musik, vilken inspiration och skrivarglädje den ger mig, han frågade mig vad jag skrev och jag förklarade.. och frågade om inte han kunde tänka sig att läsa, vilket han gärna gjorde. så i natt mailade jag över det hela till honom och jag väntar ivrigt på svar.
men något jag inte kan förstå är att det river en ångest i mitt bröst, det värker och det känns som att någon klöser med sylvassa naglar. jag ÄR INTE ledsen, över något alls! det gör mig otroligt irriterad..
idag ska jag gå till badhuset och simma lite..
vem har ens orkat läst allt detta haha:) nåja, tack isåfall.
1 kommentar:
jo då jag orkade mig igenom all text :D
Härligt att läsningen gick bra för dig. mycket starkt gjort.
Skicka en kommentar