är tiden ett skämt? jag förstår inte hur detta kan gå till, hur detta kan hända?
var det inte igår som det var vinter? som jag levde som en eremit bland korsordstidningar och hells kitchen? hur kom tiden ifatt mig? det är liksom den 13 maj idag och på måndag åker jag till grekland.
när jag knarkade gick tiden så fruktansvärt långsamt. ett år var som att konstant titta på en droppe svett som lååångsamt ramlade ned från axeln och vidare mot fingertopparna, klibbigt och ångestframkallande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar