nej jag vet att jag inte är där. jag vet att jag inte är på marquee år 2007 med blåmärken och utslag på kroppen från skabb, jag vet att jag inte är där just den kvällen med rysningar i min hårbotten täckt av flott och gammalt wella hårspray. jag vet så väl att jag inte går omkring där och stirrar på alla människor på dansgolvet med en tom, sökande blick av utvidgade tefatspupiller som inte kunde blinka. jag blinkade aldrig. jag vet att jag inte är där och längtar hem till min lägenhet för att ta nästa dos och överleva.
jag vet att jag inte är där. men det kändes så.
ikväll, när jag var där. jag kände mig precis som förut. jag kände att jag var tvungen att dölja mig, komma med bortförklaringar.. gå hem. till allt skit.
1 kommentar:
Du behöver aldrig gå hem till nåt skit igen! För du är så jävla bra så du inte är där längre <3
Sen är du aldrig ensam, för jag finns här vid din sida, varje litet steg du tar.
Skicka en kommentar