Fan, vad känslosam jag blir när jag ser på tv programmet Inlåst. Det väcker så mycket känslor i mig, så mycket kärlek, så mycket förståelse och ledsamhet. Jag tycker att dom äldre killarna gör ett sånt fruktansvärt bra jobb mot dom yngre. De sätter sig in i grabbarnas situation till 120% och finns där för dom konstant. Det märks att dom gör ett bra jobb för mottagandet och förändringen man ser hos dom yngre är slående enligt mig. Jag blir rörd varje gång. Från att se dom trampa in på anstalten som uppkäftiga, vilsna, osäkra, arga, reserverade och stöddiga killar med noll i förtroende för någon, till att se dom se sin mamma i ögonen och krama om henne, att se dom sitta i en ring och prata om sina känslor inför andra killar, att våga erkänna sina fel och brister, att KRAMAS med andra intagna.. Det är något väldigt stort för mig att se i alla fall.
Jag tycker att idén med att hjälpa grabbarna på det där sättet är _skit bra_ Jag var skeptisk till en början då jag trodde att dom yngre skulle tycka att dom äldre var coola och se upp till dom som några förebilder inom krimsvängen. Men dom äldre vände på det hela och gav dom mer avsmak än tuffa inblickar. Och det ska dom ha en stor eloge för.
Tummen upp för Inlåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar