alex schulmans veckans finaste från igår gav mig ett sånt där löjligt leende som inte gör någonting annat än att håller med. det var ett sånt instämmande leende som inte går att beskriva. för första gången började jag gilla alex.
"Veckans finaste. Nr 1 - Jonas Gardell
Han flög till New York i helgen. Han skulle vara med i Filip och Fredriks nya talkshow. Han skulle tala om sin bok om Jesus (som jag nu läst ut och fann hemskt intressant). Han satte sig i soffan hos de svårt övertända programledarna. Han fick säga fem eller sex ord om boken. Sedan fick han tala om Marilyn Manson. Manson, Manson, bara Manson. Har Manson knullat med någon i logen? Varför vill Manson bara ha sju grader varmt i alla rum han befinner sig i?
Men Gardell fann sig i detta. Han log och deltog artigt. Sen kom Manson in. Det talades om knull i logen och tempertur i rummet. Jag hade lämnat studion om jag varit han, men Gardell satt tyst och log. Han fick inte en fråga! Till slut brottade han sig in i samtalet, berättade en historia om en trillingnöt i en Alladin-ask som var så ljuvlig att jag fann den vara programmets stora behållning. Det var starkt, stort och oerhört sympatiskt. Jag tror jag älskar honom"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar