Hjärnbrus

här är bilden jag utgick ifrån när jag skrev dikten, och här är dikten

Hjärnbrus

När världen vaknade stod min tid stilla
Jag skyddade ögonen med neddragna persienner
Tryckte på verklighetens stoppknapp
Och glömde allt runt omkring

Jag vaknade alltid upp så där
Från psykoser, mardrömmar och
prinsessmående
Jag vaknade alltid upp så där
På morgonen, i skolbänken, i andras
soffor och under köksfläktar
Jag vaknade alltid upp så där
När röken var slut, kartorna var tomma
och när det bara fanns hjärnbrus kvar
i min skalle
Jag vaknade alltid upp så där
Med fejkat leende, lögner och
blåmärken i mitt hjärta

Ni brukade följa med i karusellen
Brukade följa med i min berg och dalbana
Ni visste att det skulle svänga
Visste att det skulle göra ont
Men ni släppte aldrig taget
Släppte aldrig hoppet

När jag vaknar upp från kaoset
Vaknar upp från mitt förra liv
Ångrar jag inget
Ångrar ingenting

Av Sophie Magnuson 28 Augusti 2009