de dagarna

åh det är sånt liv i dina ögon nu vännen. du sprudlar av känslor och verklighet. det känns så skönt att få möta dig utanför dimman. tänk vilken resa du har gjort. du har rest längre än vad en jordenruntåkare har gjort. du har varit i helvetet och vänt, precis som jag. precis som oss som kämpar. nu tänker jag på att jag gjorde det mest klokaste beslutet jag någonsin tagit. du kanske hade hamnat där ändå, men nu känns det som att det är mycket min förtjänst och jag vet att du uppskattar det, D också. nu är det inga stressiga scheman och besattheter efter substanser längre. det är inga lögner och ditmålade känslor. det är inte heller blackouts och minnesluckor.



Ni bor inne i staden fast klättrar utanpå muren
Jag tar mina kritor, färgsätter utanför konturerna
Ekonomin är noll, visst skålar jag gärna
Har mina trasiga blå jeans, fast dom är hålen på knäna

det är en kontrast som är så stor att jag knappt vågar förklara. fragment av en vinter, med stirrande ögon och h´s knarklåda full av piller i olika färger väcker mig från verkligheten ibland. blixtsnabba möten och handskakningar gör mig illamående.. jag skrattar lite när jag tänker på den sommarnatten 06 då vi tre delade på min 120 säng. vi svettades, V snarkade, L höll om mig och vi hade AT. med L´s hand runt min midja och V´s stoora fötter på mina smalben så brakade min säng ihop. vi var så utmattade, trötta, slitna, flaniga och förvirrade. men vi skrattade så J i min soffa vaknade.. vi rörde oss inte ur fläcken där vi låg och jag och L sa i kör "äh.. vi ligger kvar va?". och det gjorde vi, vi låg kvar i helt sjuka ställningar i min trasiga säng med rumporna nere i golvet. V snarkade så klart fortfarande, inte ens en hjärnskrynklare eller the gladiatiors på högsta volym skulle få honom att vakna..



dagen efter träffade jag E för andra och riktiga gången.. vi spenderade dagen med att sitta under mitt parasoll i den stekheta solen och röka cigarett på cigarett. vi gick in emellanåt för att öppna min kyl och ta något att äta. men våra kroppar skrek NEJ. efter några vändor tog jag bestämt ut min blåbärsfil och hällde upp i ett varsitt glas åt oss. vi kämpade hela eftermiddagen med att få i oss det.. det var mitt första riktiga möte med E, och jag kände mig helt uppslukad av honom.. men det skulle dröja nästan ett halvår innan jag fick se honom igen. 8 dagar efter min avgiftning som jag misslyckades med. men det är en annan historia. kom bara att tänka på de där dagarna.



nu ska jag faktiskt lätta på trycket lite och lyssna på dubstep som kära andreas har introducerat mig för. tack du. musik är det jag lever på.