måndag 29 december 2008

marcus birro

jag vill visa världens finaste dikt av marcus birro, som jag tycker sammanfattar mig och linn väldigt bra. eller ja, hur allt var då.

Det var som om det fanns ett land nånstans
för sådana som vi
Vi trodde vi hade hittat det överallt, slog oss ner, bjöd in
och gjorde oss hemmastadda

Vi hade avslöjat en gemensam hemlighet
Och blev givetvis hatade för det
Det gjorde oss mindre än ingenting

Vi byggde från grunden,
satte ihop bit för bit
Blinda röjde vi väg

Vi flöt samman varje morgon
Blev till på nytt
På golven
På torgen
Längst gatorna
Vid lamporna och böckerna

Vi var en strömbrytare för hela landet
slog av och på
Av och på



2 kommentarer:

Mia sa...

Önskar dig ett Gott Nytt År. Fortsätt din bana mot och till ditt Goda Liv. Min fulla respekt till dig.
Själv önskar jag av 2009 att du fortsätter vara drogfi, att min son ska tillfriskna o bli drogfri o att alla människor med dessa problem ska orka vägen fram till drogfrihet.
Nyårskramar till dig.

MIa sa...

Hej där. Var är du? Saknar dina texter. Tycker om din blogg. Så ärlig, naken o väldigt hoppfull.
Hoppas allt bra med dig.
Kram