onsdag 10 december 2008

maskrosbarn


det är magiskt hur organismen kan ta mig till andra världar med sina ord. på vägen hem från kryssningen lyssnade jag igenom hela albumet petar på döda saker med pinnar och fick min skrivar-inspiration tillbaks. jag fick ord på min tunga som jag aldrig tidigare har smakat på och idéer om nya kapitel och ändringar kom som snilleblixtar. tack ågren.

jag har haft det hur bra som helst på kryssningen, det var längesedan jag hade så roligt! jag såg den vackraste spanjoren i mitt liv också, i alla fall tyckte jag det när jag var full. kanske var han inte så fin dagen efter? jag vet inte, kommer nog aldrig att få veta för jag såg honom inte dagen efter, antagligen bara hans rygg och jag är besviken. så jävla besviken. vi flörtade på långt håll med varandra en hel natt men ingen vågade gå fram. fyfan jag tänker aldrig aldrig aldrig förlåta mig själv.


Faller jag faller jag inte mycket att göra åt
Min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa
Faller jag faller jag inte mycket att göra åt
För min fjäder i vinden har äntligen lyckats landa.

1 kommentar:

Maria Hellsing sa...

Lika innerligt och berörande igen. Jag vet att han tänker på dig.