det tar en halvtimme för concertan att verka har jag märkt. skönt att den äntligen har börjat fungera på mig. trodde inte att allt med dosering och rätt medicin skulle hinna bli klart innan jag börjar skolan, men tänk så fel man kan ha:) en till höjning imorgon så är jag nog på rätt dos. känner inte den här inre oron i kroppen längre nu när jag ligger på 90 mg, jag kan koncentrera mig på saker bättre än tidigare, är snällare på morgonen och kan lyssna på vad folk har att säga utan att tappa intresset så lätt. thank you pills.
så har jag släppt det här med gamla minnen också. förut satt jag jämt och ältade vad jag har gjort innan. men nu ser jag helst framåt och tar dag för dag istället för att haka upp mig på det förflutna.
så har jag släppt det här med gamla minnen också. förut satt jag jämt och ältade vad jag har gjort innan. men nu ser jag helst framåt och tar dag för dag istället för att haka upp mig på det förflutna.
jag har gått ner 2½ kg på 1½ vecka! det är hur skönt som helst. det känns verkligen att jag har gått ner. vägde 74,6 nu väger jag 72,0. vilket mirakel:)
l får permis i veckan, skulle gärna träffa honom men han blir bara här i några timmar.. vi får ta det nästa gång om inte annat. jag har faktiskt inte mycket att klaga på. jag har fått tillbaks d och l som mina vänner och jag mår bra (just nu) inombords. imorgon kan det vara tvärt om men det får jag ta då, det är dag för dag som gäller.
imorgon hade jag tänkt att ringa helena, min skolsköterska. dock har hon slutat på skolan nu så hon kommer inte tillbaks till höst. fått vykort av henne nu i sommar så jag vill ringa henne och uppdatera om hur läget är med mig. hon inser nog inte hur mycket hon har betytt för mig. skjutsat mig hit och dit, till akuten när jag tagit överdos, till psykakuten när jag haft vanföreställningar i skolan, till beroendecentrum när jag var för rädd för att åka dit själv, hjälpt mig att ordna nummer till kören, hjälpt mig med fan allting som har med mitt mående att göra. helt otroligt hur denna kvinna har orkat kämpa för mig. kan inte fatta det själv..
så är hon inte där i höst, hon som alltid är där.. ingen som kommer fråga om jag har ätit idag, om jag vill ha en macka, hur jag mår, hur mamma mår och hur det går med klassen.. blä. det här året får jag klara mig själv. det ska gå bra. finns inga om, det SKA gå bra. det här är min sista chans och jag ska satsa allt jag har på det här året.
tack och hej, orörda grej.
l får permis i veckan, skulle gärna träffa honom men han blir bara här i några timmar.. vi får ta det nästa gång om inte annat. jag har faktiskt inte mycket att klaga på. jag har fått tillbaks d och l som mina vänner och jag mår bra (just nu) inombords. imorgon kan det vara tvärt om men det får jag ta då, det är dag för dag som gäller.
imorgon hade jag tänkt att ringa helena, min skolsköterska. dock har hon slutat på skolan nu så hon kommer inte tillbaks till höst. fått vykort av henne nu i sommar så jag vill ringa henne och uppdatera om hur läget är med mig. hon inser nog inte hur mycket hon har betytt för mig. skjutsat mig hit och dit, till akuten när jag tagit överdos, till psykakuten när jag haft vanföreställningar i skolan, till beroendecentrum när jag var för rädd för att åka dit själv, hjälpt mig att ordna nummer till kören, hjälpt mig med fan allting som har med mitt mående att göra. helt otroligt hur denna kvinna har orkat kämpa för mig. kan inte fatta det själv..
så är hon inte där i höst, hon som alltid är där.. ingen som kommer fråga om jag har ätit idag, om jag vill ha en macka, hur jag mår, hur mamma mår och hur det går med klassen.. blä. det här året får jag klara mig själv. det ska gå bra. finns inga om, det SKA gå bra. det här är min sista chans och jag ska satsa allt jag har på det här året.
tack och hej, orörda grej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar