anka

ajaj kapten.

idag känns det som att det är en bra dag. känner mig glad och pratig. hey medicine?

lyssnar på kent, albumet Du & Jag döden, precis som jag och t gjorde hela sommaren 2006. det var faktiskt väldigt mysigt. vi hade det bra då. den sommaren saknar jag mer än andra sommrar. hultsfred, t, siv och min kusin. fast det var ju då jag för första gången provade kokain också, det saknar jag inte.. för det fick mig att börja med amfetamin, som fick mig att börja med... you name it. men det var spännande på något vis. minns att jag gick in i sovrummet och ringde till annika, babblade som aldrig förut.."jag tycker att vi har glidit ifrån varandra, det ska aldrig hända igen". "vad säger du paj? tycker du verkligen det? jag tycker om dig väldigt mycket". svarade hon.. hon kallade mig aldrig för Sophie, det var endast Paj som gällde.. och jag tyckte det var charmigt.. men den sommaren glev vi ifrån varandra, vi blev aldrig mer annika och paj igen, vet inte om det var jag som gjorde fel, eller om det var hon, eller båda?

ibland saknar jag henne, ibland saknar jag henne jävligt mycket.. för hon var fan inte som andra.. jävligt speciell, skön människa. och henne ser jag upp till, hon kan så mycket så jag tappar hakan. det kan vara allt från virkning, sy kläder till att kunna matte som ett proffs.
oftast säger jag att jag hatar henne, kan vara för att jag är avundsjuk? kan vara för allt med lars, kan vara för att hon har totalstruntat i mig när jag har haft det som svårat och det KAN ha att göra med att hon har ignorerat mig och att hon aldrig hörde av sig den där kvällen vi skulle på timbuktu som vi hade bestämt..

jag vet inte, jag vet inte.