1: Mathilda och jag. Finkusin. Bästaste kompisar. Ändå sitter vi på en varsin sida av filten. Som om vi inte kände varandra, eller var griniga på varandra. Vi hade det säkerligen jättebra när bilden togs och det ni ska veta om Mathilda är att hon har förstått mig så otroligt bra under vår uppväxt tillsammans. Ett liter barn förstod mer om mina problem än någon annan. Hon fanns alltid där trots hur jag betedde mig. Ville inte sitta nära på filten, men ville umgås ändå. På lite längre håll. Mathilda tog det. Inga problem. Jag var ju så.. Och jag har den finaste och bästa kusinen man kan ha. Ibland tror jag att vi har något övernaturligt emellan oss. Vi behöver bara titta på varandra så vet vi vad vi menar. Trelepati är något som förekommer ofta när vi umgås.
2. En hel drös med dagbarn på vår baksida. Alla fikar. Vad gör jag? Jo titta lite åt höger, där står jag vid sidan av och fikar jag med, med en röd mugg i näven. Tillsammans med barnen men ändå inte. På behörigt avstånd eller vad det heter.
Detta betyder alltså inte att jag inte klarar av att sitta bredvid en människa haha. Så invalid är jag inte. När jag har mina sämre dagar kommer dessa sidor framför allt upp och då vill jag vara lite ifred och jag lägger EXTRA märke till allt vad personen bredvid gör; pillar på jackan, knäpper med naglarna, piper ur näsan, smaskar, flåsar, vickar på benet, SKAKAR på benet.. Då vill jag fly fältet. När jobbiga saker våldtar min hjärna. För det känns så.
2 kommentarer:
Så söta ni små va då :)
<3
Skicka en kommentar