Varför började jag droga?

Jag var en tjej som mest umgicks med grabbarna i högstadiet. I sjuan rökte vi hash och boffade tändargas på skolgården, en bit bort i en tunnel.

Det var som ett äventyr. Allt var ett evigt äventyr som jag ville sitta längst fram i sätet på.

Klivet från hash och tändargas blev benzo. Hur jag kom i kontakt med det var genom min tandläkare. Jag har världens tandläkarskräck och skulle på den tiden göra ett stort projekt med min ena tand. Rotfylla. Det uppstod problem med tanden på vägen så jag fick komma några extra gånger. Varje gång fick jag 40 mg stesolid (vilket är MYYYCKET för en person som hade noll tolerans) en gång i veckan i säkert fem veckor. And I lööved it. Underbara svävningskänsla. Lättsamt. Som att jag var tyngdlös i både tankar o i kropp. Grymt tänkte jag. När allt var klart där hos tandläkaren lämnades jag med en tomhet. Vem skulle nu ge mig benzo? Men senare visade det sig att mina grabbar kunde styra benzo åt mig och på den vägen var det med det. Min älsklingsdrog trädde fram och jag kunde köra på. Detta var under gymnasietiden. Kom ooooofta helt benzad och väck till skolan.

Nästa steg efter benzot var kokain. Snortade ur avklippa sugrör och shit jag vart ju kung. Visste allt under ruset. Jag var smartast. Bäst. Och allt och alla var så djävulskt bra. Allt var perfekt. Musiken. Människorna. Jag. Världen. Atmosfären. Samtalsämnen. Existensen. Rubbet.

Från kokain till amfetamin.
Skillnaden från kokaineuset som varade i 15-20 min var amfetaminruset betydligt längre. Som längst var jag vaken i 54 timmar. Älskade allt paykossnack som uppstod efter något dygns vakenhet. Det konstiga. Alla rysningar i kroppen. I hårbotten. Att kunna vara trevlig och vara 'normal'. Snöade in i saker. Grabbarna skruvade datorer och härjade och jag och Linn kom på Slogans och annat dylikt.

Vid amfetaminet som var runt 2006 började jag att droga med Linn som var min andra hälft. Vi umgicks med grabbarna mycket också. Det var tillsammans med henne jag upptäckte kärleken: subutex. Hackade en tablett värd 300 kr styck med rakblad till minilinor och snortade. På skolan, hos mamma och pappa, på bussen, på dagispraktiken (!!!) på tåget, utomhus.. Ja överallt. Älskade känslan. Som ett täcke över hela mig som sände ut sköna orgasmkänslor över hela kroppen. Det gick som i sköna vågor. Kliade mig spydde och noddade. Och älskade det. Man blir så av sub (sub = syntetiskt heroin) Samtidigt som man får de sköna känslorna så får man klåda och illamående. Noddningen är bara skön (man halvsover, vet inte om man sover eller är vaken, skiftar från sömn till vag vakenhet)

Det blev roppar (my best friend) iktorivil, tramadolpulver, rökheroin och morfin. Ännu tillsammans med Linn men även ensam. Vi vet att det är ju alltid roligare att punda med någon.

Har varit inne på avgiftning för detta 2007 men kom hem och var drogfri i
En vecka sen var det full rulle igen.

Älskade alla kickarna jag fick av droger. Älskade att kunna byta sinnesstämmning när jag ville. Jag blev så som jag ville vara. Jag gillade världen. Trivdes med mig själv och jag kände mig normal. Inte som en utomjording längre.

Nu vet jag att utomjordingar är bäst!

Ursäkta denna romantisering av drogerna också. Men det var så det var då och jag tänker inte ljuga omhur det var och kändes.

I nästa inlägg får ni se motsatsen istället; det dåliga med drogerna och varför jag slutade knarka.