"jag har flöddrat bort mitt minne från hela den här veckan, fick sitta och fråga L i minst en kvart om saker vi har gjort, vilka vi har varit med, vad vi gjorde förra helgen, när vi åt vad och vem som sa vad.
L blev nog lite trött på mig där ett tag, när jag frågade samma saker hela tiden, eftersom jag fortfarande inte kom ihåg efter L har förklarat minst 3 ggr redan:] well. jag är väl så som jag förtjänar.
men dagjäveln har inte varit så jävla bra, eller jo, till och från iofs.
mådde jävligt super imorse, pratade som en väderkvarn och dansade omkring för mig själv och kikade sedan på lägenheten som jag och en vän ska flytta in i, kanske;] men gud så kär jag blev i den.. nåja.
hemma hos mig sedan rasade allt bit för bit, A sa lite dumma saker som jag tog väädligt illa upp mot, jag borrade ner mig i huvan och sa "sluta" minst tre gånger, sen gick det inte längre, jag grät, det kändes som nålar i bröstet. hade jag inte haft de 3 personerna här i det tillfället så hade jag, jag vet inte. för det var en sån stor panikångestattack som var på väg att komma och den hade jag triggat upp på ett eller annat sätt även om A inte hade varit med eller så. men han bad mig om ursäkt, och det var inga personpåhopp, han kurade ihop sig med mig, båda hade abstinens men han torkade mina tårar och lekte med mitt hår.. pussade mig på fingrarna och kinden, tack..
jag och A har varit riktigt allmänt knarkiga mot varandra hela dagen, avtändningen att skylla och abstinensen, det enda som har sagts är typ:
"S, ring och hör med D om han kunde fixa dos"
"Jag har ringt hela dagen, det är inte så lätt"
"MEN DOM KOMMER BARA BLÅSA OSS"
"neeej det är inte D´s fel, det är kranjävlarna som är själva grejjen"
-sen blir vi lite sura mot varandra ett tag. för att sedan ropa på varandra och börja kramas för att det hela antagligen har löst sig. sen blir det samma visa 45 gånger om igen:)
vi pratar alltså bara om knark:] haha
märkte många gånger att jag fick overklighetskänslor, men brydde mig inte så mycket, kunde inte resa mig upp för då svimmade jag. ingen aptit, ja rubbet som vanligt men det är vad man förtjänar.
sen helst plötsligt visste jag inte om jag levde ens en gång. pratade osammanhängande med alla och tappade bort mig i meningar, en äcklig pirrande känsla i magen som jag inte alls tyckte om,
låg i sängen och A höll om mig, kallsvett..ångest..abstinens...kärlek...diffe...dåtid...nutid...sorg...lycka...minnen...framtidsdrömmar...
allting snurrar runt.."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar