Lagomt grusig i skallen efter en dag full av liknelser, symboler och metaforer.
Det finns de levande barnen och de döda. De som andas och de som håller andan. Bakom deras ryggar speglas den perfekta bilden av den perfekta världen. De får inte lämna, vända, inte titta, får inte känna det lugn som smittar. De får flygande farande fingerfärg och order om att måla livet fantastiskt. Nyanserna leker lekar mellan stjärnorna i luften som kyler allt lugn. Det blir perfekta bilder men snea ramar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar