nutid

har nu skrivit i en timme. vad mycket enklare det blev genom att byta namn, dessutom skriver jag i nutid istället för dåtid också..

"Ronja öppnar sina trötta ögon under ett varmt duntäcke. När Ronja sover nyktert brukar hon vakna på nätterna av oro i kroppen, av illamående eller av törst efter vatten. Hon har inte vaknat en enda gång inatt. Det skrämmer henne. Att konstantsova är ett tecken på att hon fortfarande är hög och slirig. Täcket hon ligger under, dränkt av svett, är inte vilket täcke som helst -det är mamma och pappas täcke. Det roterande rummet med gula väggar hon befinner sig i, är inte vilket rum som helst -det är Ronjas gamla flickrum. Dagen hon vaknar på, dränkt av svett i sitt gamla flickrum med gula väggar, är inte vilken dag som helst – det är Julafton.

Av ren reflex rotar Ronja runt i dubbelsängen efter sin systemkamera. Tanken är att ta ett självporträtt för att se om hon ser lika flummig ut som hon känner sig. Ronjas kamera är hennes andra hjärna. En mycket effektiv manick som inte suddar bort hennes minnen -inte som drogerna. I hennes kamera samlar hon bilder från olika situationer som hon tror kan ha någon form av betydelse längre fram i tiden. Hon tänker att kameran är hennes externa hjärna, att om någon frågar vad hon gjorde i helgen så kan hon enkelt titta efter i kameran. I hennes riktiga hjärnan försvinner alla minnen, liksom trolleri! Hokus pokus!
Mot alla odds verkar det som att katten Siv har sovit tätt intill Ronja under hela natten -hon somnade på samma ställe som hon vaknade vid. Mamma och pappa förstår sig inte på Siv. Katten brukar bita dem i tårna när de går i trappen och när de går runt en säng ligger Siv där under och lurpassar för att plötsligt attackera och hugga lite löst i fötterna. Egentligen är Siv en underbar katt, det har Ronja försökt förklara för mamma och pappa flera gånger. Det känns som att det brinner i Ronjas huvud när hon berättar att katten bara blev ”dum i huvudet” efter att hon fick flytta hem till dem, men det är ju aldrig någon som lyssnar! Ronja tycker att det känns som att mamma och pappa tror att Ronja bara hittar på, men det gör hon inte för det brinner i hennes huvud och när det gör det så menar Ronja VERKLIGEN allvar. Och allvar blir det efter att blixten från kameran bländar hennes ögon så hårt att det tar tusen ljusår innan den svarta fläcken med gul omkrets försvinner från hennes blick. Då möts Ronja av ett fotografi som hon inte riktigt hade räknat med. Ronja ser två halvöppnade ögon med pupiller stora som kastrullock. Hon ser grön utkladdad ögonskugga och mascara ränder längst kinderna som till färgen och utseendet ser ut som ett grått tegelhus. Ronjas blick vandrar ner mot näsan och vidare mot läpparna där hon stannar kvickt. På underläppen syns ett rött sår som ser ut att svida. Hon känner på sina läppar och bekräftar att ja, det svider en hel del. I samma sekund minns Ronja hur hon fick såret. Det var igår, eller om det var i förrgår, då hon suttit bredvid sin röda julgran, prydd med en parlinotomte i toppen, tillsammans med samma polare som hon snurrat med hela veckan; Anna, Tess, Pär och Micke. De hade snortat tjack, ätit roppar och iktorivil. Den speedade känslan Ronja hade i sin kropp gjorde att hon blev manisk och fastnade i att pilla på sin läpp. Anna skrattade, pekade på hennes läpp och sa
”Ronja, du blöder ju på läppen, sluta pilla”
Men Ronja slutade inte pilla utan fortsatte att riva och slita i skinnbitarna som stack åt alla håll. Anna tittade på Ronja igen som skrattade högre denna gång
”Eller nej förresten sitt kvar, sitt helt blickstilla för nu sticker det ut en stor skinnbit från din läpp som jag bara MÅSTE föreviga”
Systemkameran åkte fram snabbt. Anna brukade undermedvetet memorera vart Ronjas prylar fanns. Anna satt sig bredvid Ronja i soffan och sa åt henne att vrida huvudet i profil. Ronja blev generad men vred på huvudet i alla fall. Anna berättade att skinnbiten som stack ut skulle synas bäst i den vinkeln och Ronja förstod inte bättre i det förvirrade läget hon var i så hon gjorde som hon sa. "

blablabla nu är jag trött i hvudet och ska ta en paus