Destination livet
Rött, grönt, gult och brunt. Löven drar ihop sig, faller från träden och landar. Trampar, hör hur bladen frasar sönder under mina skor. Jag borde vara irriterad, jag borde känna kylan bita runt halsen och låren, borde vilja strypa världen. Men jag känner en värme, stiga från hjärtat och stråla ut mot resten av kroppen. Rynkar ögonbrynen, spänner käkarna, ser förvirrad ut. Varför är jag inte arg? Tittar in i min själ och ser suddiga filmer. Alla handlar om mig Anna! Hur jag var, hur vi var, hur det var. Jag står rakryggad, med färgglada höstlöv som nu har blåst över mina skor och tittar vidare på själens alla filmer. Jag ser hur jag lämnar, hur jag väntar, hur jag lever. För det är precis det jag gör. Jag lever. Jag trotsar den jag var och ler.
Till och med så att tänderna syns.
1 kommentar:
Jävlar vad fint skrivet Sophie. Kändes i hela kroppen :). Hoppas du mår så bra som det verkar! Kärlek!
Skicka en kommentar