fredag 20 februari 2009

att börja leva

bort bort bort med alla människor som ger mig dålig energi. som inte ger mig annat än oro, irritation och orklöshet. ut ur mitt liv! det är som världens befrielse att jag äntligen vet vilka som är mina vänner, riktiga vänner! dem ger mig kraft, kärlek, trygghet, tröst, glädje, ork, motivation, tillit, förtroende och respons. jag älskar er! de jag trodde var mina vänner gav mig: oro, irritation, besatthet, droger, längtan, plikter, regler, förluster, kärlek och vänskap i utbyte av något (allting handlade om tjänster och gentjänster, man var alltid tvungen att göra någonting, bidra med något eller ha någonting för att förtjäna vänskap och tillit).

man måste börja tänka på sig själv om man vill må bra. man måste plocka bort dålig vänskap, peta in positiv istället. (nu pratar jag av egna erfarenheter, vad som har fungerat för mig angående drogfrihet och tillfriskning) jag låste in mig i min lägenhet i flera veckor (månader?) för att tända av, komma lite på benen igen och samla tankarna. jag var inte med en människa under den första tiden och jag behövde ha det så. ingen annan än jag själv kunde hjälpa mig just då och jag visste det. jag ville inte träffa någon förens jag kommit till den punkt då jag visste att jag ville vara ren för resten av livet.. jag åkte aldrig på någon avgiftning, jag gick inte i terapi. jag tände av från rökheroin, tramadol, benzo och amfetamin helt ensam. jag regnade svett på mina lakan och låren värkte så jävla mycket att jag ett tag funderade på att hugga av dem.. dag för dag, vecka för vecka, började jag sakta men säkert få in rutiner i mitt liv, jag somnade vi 22 på kvällen och vaknade vid 10 på morgonen, jag åt på regelbunda tider, gav kråkan mat, lek och kärlek, jag kände mig behövd. men jag brottades även med mina tankar för vad skulle jag göra av mitt liv?

mitt beslut om att förbli ren var inget falskt alarm, jag hade bestämt mig, jag ville inte längre knarka och jag var 100% säker på det. jag kände att jag inte kunde gå och trampa dag in och dag ut.. började att sjunga i en kör, bland annat det var en stor räddning för mig. det gav mig livsglädje!! det gav mig riktiga, verkliga, underbara leenden på mina läppar och jag sjöng och tränade på alla sånger som om det gällde liv och död. jag önskar att tjejerna i den kören visste hur mycket de har betytt för mig..

jag bytte umgängeskrets efter ca 1 månad (i samband med kören). tänkte att jag aldrig skulle ha psyke till att säga nej alla gånger som droger skulle förekomma. dessutom insåg jag också att det enda jag och mina gamla vänner hade gemensamt var just det, -droger.

upptäckte efter 2-3 månader att jag hade så mycket känslor och tankar inom mig, som jag behövde få ut! det var känslor jag aldrig tidigare känt, jag var ovan vid ren glädje, ren sorg, rena känslor helt enkelt. det är inte så konstigt då jag har bedövat mig med droger tidigare, med falska känslor. jag ville berätta allt jag kände för någon.. men inför vem? mina drogfria vänner skulle inte riktigt förstå, då de inte har varit involverad i såna sammanhang på samma ingående sätt som jag har. jag behövde ventilera med någon som förstod, som hade varit med om samma saker som jag! hur minns jag inte, men jag kom i kontakt med beroendecenter och de erbjöd mig behandling på ett tolvstegsprogram i stan. jag tackade ja! kände att jag behövde bearbeta allting på riktigt.. jag träffade helt underbara människor där, framför allt personalen. jag kände en sån stark gemanskap! jag tillhörde något.

jag vet att det är många där ute som inte gillar tolvstegsmetoden. det behöver ni inte göra heller! men det har varit ett hjälpmedel för mig, vilket är huvudsaken. det har varit ett hjälpmedel för tusentals människor där ute i världen. för att få vara drogfri kan jag göra vad som helst, så varför skulle jag inte kunna börja tro på något större än mig själv om det skulle resultera i drogfrihet och sinnesro? det står självklart för mig att prova på allt för att vara drogfri. det har hittils fungerat i ett år och några veckor. jag säger inte att allt beror på tolvstegsbehandlingen, men det har fått mig att tänka på livet, mina känslor, situationer, umgängeskretsar av olika slag och på andliga nivåer, på ett helt annorlunda och positivt sätt! jag tror inte på gud, som många tror att man måste göra. jag valde att se gud som själva behandlingen, tillfriskningen. jag vet andra som har valt att se gud som bland annat; en sjuksköterska, familjen och andra personer..

ojoj detta blev långt.. jag får ta och samla mina tankar lite och skriva vidare en annan dag, nu har ni lite kvällsläsning..

och en stor varm kram till alla mina vänner där ute:)

3 kommentarer:

Pusherman sa...

Det verkar som att anledningen till att så otroligt många är emot 12steg är för att de själv aldrig har haft några vidare bra erfarenheter utav det. Eller för att det har en kristen grund osv och folk har en tendens att sätta sig på tvären så fort religiösa inslag öht finns med i bilden.. även om det inte ens är något "krav".
Sen är saken som så att 12steg kräver en hel del utav personen ifråga också, det är väll just därför som det är både en jävligt Bra metod men samtidigt där den också kan bli problematisk.
För en som går 12steg, men som egentligen inte Vill och inte ens har något intresse av att Försöka, kommer självklart inte att få något bra utav det.
Tyvärr så verkar folk inte fatta det så jag förstår inte varför dom då öht ens går 12steg (om det inte är för att Soc etc tvingar dom då)
Jag menar, det finns ju alla möjliga behandlingsmetoder, tom dom galna Scientologerna har en metod (som visserligen är Totalt skadad och livsfarlig då men iaf)
Så om man nu har så jävla mycket emot 12stegen då lär man försöka med nått annat istället? :D
Sen är väll det största problemet egentligen att folk helt enkelt inte är Redo att faktiskt bli rena och därför saknar den vilja som krävs för att faktiskt Stanna ren när man väl är det.
För att Bli ren är relativt jävla enkelt, problemet är att hålla sig ren sen också ;)
Anyway, det var min 5öres kommentar hehe :P Lycka till med renligheten ;) har du klarat dig såhär långt så ska det nog gå bra ska du se! Det tror jag iaf :)

Anonymous sa...

förresten har jag aldrig gått 12steg själv glömde jag skriva hehe
men min polare som nyss har avtjänat ett längre fängelsestraff har berättat en hel del om det och för honom har det också fungerat jävligt bra precis som för dig.
men han sa det också att man måste gå in i det med rätt inställning och vill man inte så kommer det inte att fungera heller.
anyway, keep it pure and sincere!
/P

Anonymous sa...

Hej, brukar läsa din blogg lite då och då. Gillar den. Men det skulle vara intressant och få läsa om vad du har för syn på droger i allmänhet, hur har den ändrats genom åren? Och hur ser din syn ut på dom alla olika drogerna som finns? Är det detsamma för alla droger?
Skulle vara skoj att läsa.
Ha det bäst, puss