onsdag 18 februari 2009

spikar och grodyngel


jag ligger under ett varmt täcke och jag är väldigt jätte trött. så där trött som man bara blir ibland (i alla fall jag) då ögonen åker igen av sig själv. då undrar väl ni, men varför sover du inte sophie? nej, jag vill njuta av att känna den här tröttheten, det är inte ofta jag får göra det, känna mig avslappnad och lugn..


jag har fula blåmärken över kroppen, ett stort lila på knät, ett i armvecket efter allt slit med kanylen och blodprovet idag, ännu fler längst smalbenet och ett på höftbenet, varför är jag så känslig? minsta lilla slag mot huden och det blir blåmärken..


varför vet jag inte men jag kom just att tänka på alla underbara dagar jag hade i min sommarstuga som liten, jag och mathilda gjorde allt möjligt där. vi sprang barfota på daggfuktigt gräs, plockade färsk potatis ur landet, målade stora stenar i blå färg, plockade vita, lila och rosa lupiner, vaktade fågelboet i den lilla björken, fångade grodyngel vid vassen, slog ihjäl en gädda med en paddel, badade vid klipporna, vi var rädd för björnar när vi skulle gå ut på kvällarna och rädd för ormar som skulle bita oss i rumpan när vi gick på dass, vi låg under stickiga filtar och lyssnade på elden som sprakade i spisen, vi satt nakna på gräsmattan och åt makaroner ur rosa skålar, en gång trampade mathilda en spik rätt igenom foten när vi lekte, man försökte få över mathilda i en tältsäng eftersom hon inte kunde gå och behövde åka till sjukhus.. jag skrek, kände mig avundsjuk och gnölade "JAG SKA LIGGA I TÄLTSÄNGEN". jag förstod inte att hon behövde ligga i den, jag förstod inte att hon hade ont. jag hoppade upp i sängen innan mathilda hade hunnit komma dit, jag var arg, jätte arg! sedan var det väl någon som fick ner mig från den.. jag vet inte, tycker det är ett rätt roligt minne, kommer dock inte ihåg det själv, mathilda har berättat det för mig.. redan som tidig fyra åring var man egoist alltså haha!

det ska väl även tilläggas att vi (jag) aldrig kunde spela spel av olika slag, så som krocket, boul (hur det nu stavas), brännboll osv. då jag aldrig någonsin hade tålamod för sånt.. det enda jag klarade av var att kasta pil, eftersom att vi aldrig satte upp några speciella regler för det, det var bara att sluta kasta när jag kände för det. det jag däremot hade tålamod till vad att bada, jag och mathilda kunde vara i vattnet i evigheter, jag kände mig lugn, fri och avslappnad..


nåja.. nu ska jag äntligen sova, behövde skriva lite.

dessutom jobbar jag på en ny design till bloggen, märks när det är klart:)


godnatt!

1 kommentar:

Anonymous sa...

Ja du GNÖLADE faktiskt;p Men det var inte någon som fick ner dig från sängen, som du kanske kommer ihåg så hade jag ett väldigt tålamod med dig, för jag förstod mig på dig och ditt humör, så jag lät dig ligga kvar:) Där låg vi i tältsängen, jag med ett hål i foten och du med en brinnande avundsjuka:P