igår fick jag en helt underbar healing. jag reste i mina minnen och det pirrade i hela kroppen, "morfin"kickarna nådde ut i varje kroppsdel. det som var underligt var att det stramade bak i nacken när jag fick healingen, precis som det gör när man får morfin IV. när vi var klara sa pär "innan du säger hur du tyckte att det var, så måste jag få säga sophie, att den här gången var bättre än de andra gångerna". det är häftigt att vi når samma känsla trots att vi inte är samma människa, vi blir sammansvetsade, själsligt.
min lärare har berättat för klassen att man kan stärka sitt betyg genom att visa honom material man tidigare gjort.. jag tog mig mod och mailade honom min fotoutställning, samt kaosflickan. igår fick jag svar av honom.. det stod bland annat "Hej Sophie Tack för materialet. Du är minsann en sjutusan till människa i mina ögon!" jag är inte van med såna komplimanger, är inte van att höra att jag är stark. det bästa är att jag tar åt mig av allt fint jag får höra. jag måste ta åt mig, det ger mig kraft och styrka.
nästa vecka har jag sportlov. jag har inte något särskilt planerat förutom att
1. åka till gävle och ordna ett pass inför grekland
2. få healing
3. hälsa på på tolvsteg
4. jobba på min bok
5. plugga
hur förklarar man för en människa att det aldrig kommer att bli som förut? att allt bara var uppmålade känslor och sinnesstämningar?
hur förklarar man för en människa att jag inte har plats för en till person i mitt liv? att jag inte skulle klara av att lära känna någon ny då min kraft måste gå till andra saker?
jag vet inte. jag fryser. jag är röksugen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar