speak

det har varit en väldigt givande dag. alla ord och lyckliga leenden som håkan hasse och lisa gav mig imorse kommer jag att leva länge på. de var så glada för min skull, och det syntes! det syntes verkligen! ren och skär glädje lyste genom deras ögon och vidare rätt in i mitt hjärta. det var ett kärt återseende. jag och håkan gick in i rummet där man har grupp och letande bland alla AA böcker efter min egen som jag glömt kvar. men vi hittade den inte, kanske är det någon förvirrad själ där ute som har tagit den, och jag tänker.. det gör ingenting, den personen behöver boken mer än vad jag gör. jag minns när jag skrev "byta ut min gud, subutex (och allt annat), mot någonting annat än en drog" under kapitel tre.. jag hoppas att den person som har min bok, finner någon nytta ur allt jag har skrivit i boken, finner någonting bra.. nytt.

hasse och jag pratade en ganska lång stund inne i personalrummet, han frågade mig många saker, vad det var som egentligen fick mig att sluta knarka, vad mamma och pappa tycker om denna helomvändning som jag har gjort, hur jag har det med vänner. jag svarade med glädje, ärligt och rakt på alla frågor, och det syns att hans ögon brinner av intresse när jag talar.

när vi kommit en bit in i diskussioner och minnen frågade han mig om jag ville följa med honom till leksand på tolvstegsprogrammet han håller i där, för att tala inför gruppen om mitt liv, hur allt har varit. han berättade att det var många unga tjejer i den gruppen som missbrukade och att jag vore rätt person att tala.. utan att tveka, tänka efter och avvakta, svarade jag -ABSOLUT. det finns ingenting som skulle kunna få mig att inte göra det. det kommer bli en bra dag.

så... tisdagen den 24 mars åker vi till leksand, jag och hasse.. jag ska berätta om min resa, för främmande narkomaner, alkoholister och andra typer av missbrukare, utan att läsa från något papper, utan att bli intervjuad. jag ska prata helt själv, jag ska låta orden leka i min mun och berätta hur jag har tagit mig hit där jag är idag! jag brukar inte vara blyg för dela inför grupper, inte om detta ämne, jag kan prata i evigheter.. det är presentationen och dess sju ord som är värst att säga. hej jag heter sophie och är narkoman. när jag har sagt det, och alla har hejat. då är det ordkrig i käften på mig. here I come leksand