fingrarna känns som istappar. jag sitter på plats i soffan med strumpbyxor och linne, fint ska det va! tittar på efterlyst och känner mig nöjd över att två historiauppgifter som jag har legat efter i, äntligen är klara!
jag har hittat en högskola i stockholm som jag vill gå på, man pluggar till alkohol/drogterapeut. det känns som att det är det jag vill bli! ännu roligare är det att mamma och pappa uppmuntrar mig mycket till detta.
åh henrik dorsin är helt underbaar förresten! han är så jäkla energisk och hetsig, precis som jag. såg reklam med honom på tv'n just, det var därför jag blev tvungen att nämna honom så hastigt. det var reklam för en dvd med honom så här ska det tank... nej jag menar köpas såklart;)
jag såg något så hjärtkrossande här i veckan. det var en dokumentär som handlade om en man som höll på att bli helt förlamad och ansökte om dödshjälp. han hade två alternativ, att dö, eller att dö smärtsamt. han valde att dö.. med hjälp. jag tycker faktiskt att det är okej med dödshjälp för de som är väldigt sjuka, som honom. hellre att människor får dö lindrigt än att de ska behöva lida in i det sista och låta sina närmaste se allt elände. det slutade i alla fall med att en läkare skrev ut medicinen som skulle göra att han somnade in. han fick åka till en lägenhet med sin fru och en socialarbetare. han fick ligga i en säng, sedan dricka vätskan som innebar död. efter tio minuter somnade han in. det var så konstigt att se.. tänk vad hemskt att veta att man ska dö inom tio minuter? att det inte går att ångra sig efter man har druckit medicinen? men jag förstår honom, jag hade valt samma sak.. när han låg där på sängen, död, borta, så förstod jag en sak. jag förstod att det faktiskt är så att vår kropp bara är ett skal, att själen lever vidare. allt vi känner och tänker kan inte försvinna ut i ingenting.. det är vad jag tror i alla fall.
de gjorde en intervju med socialarbetaren som var med, han berättade att han hade varit med när en annan person skulle somna in, även han led av en svår sjukdom.. efter han hade druckit vätskan frågade han om de fanns några beatles skivor i lägenheten, det gjorde det inte.. så han frågade om de inte kunde sjunga istället.. så där satt de, sjöng på ob-la-di-ob-la-da, i vetskap om att döden snart skulle knacka på, tills han tillslut somnade in.. det lät så vackert och sorligt att jag grät flera timmar efter programmet var slut..
döden är ofattbar..
tack ska ni ha
duktig du va
hunden e brååh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar