ibland........ saknar jag er. för det är ingen som förstår att det är roligt att skratta åt det fantastiska sammanhanget vi lyckades hålla ihop i sagan om mackorna, ingen som vågar inse vad de äkta tårarna och panikångesten klockan sex på morgonen beror på, ingen som tänker lika blixtsnabba tankar som jag. skrev till D "allt var så förbannat sjukt men så förbannat enkelt.. och jag får panik av att jag sitter här typ 2 år efter utan att knappt veta hur jag kom hit. "
jag har suttit med denna text i en halvtimme nu. stirrar rakt in i skärmen och förvånas över hur allt har blivit.
jag trivs med mitt liv idag -vill inte ha den där smutsiga skiten igen. men jag kan sakna endel personer, situationer. när bilden här ovan togs, skulle jag inte tro mina öron om någon hade sagt att jag skulle vara lycklig om 2 år -ha världens underbaraste pojkvän, vara ren, ta studenten. jag skulle bara skratta, säga "du är ju dum i huvudet" och snorta tjacket, snörvla, dra fingrarna under näsan, genom håret, längst armarna, prata vidare om mina uppfinningar..
jag måste göra mina tillbakablickar för att förstå hur bra jag har det. jag måste påminna mig själv om de skitigaste stunderna för annars skulle mina tankar kunna tänka att "men en stesolid gör inget!" eller "en bomb tjack gör inget"..
jag hade tänkt att slänga bort denna bild, men nu behöver jag påminnas extra mycket om hur det var. tankarna blir rätt romantiserade kring droger när jag tänker tillbaks på vänskap. så här såg jag ut när jag vaknade på julafton 08..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar