onsdag 17 juni 2009

ja kan resa själv å ja om dä ä så











mina käkspänningar gick alltså så långt att det blev en spricka i tanden och jag är tvungen till att dra ut den. ibland hatar jag mig själv. tror jag lägger mig på min spikmatta, tänder rökelser och drar på avslappningsmusik och mediterar bort denna kväll. det som gör mig så förbannad är att jag INTE KAN SLUTA SPÄNNA KÄKARNA. jag har förfan försökt i tre jävla år och det GÅR INTE. kommer alla mina tänder få sprickor eller vad är det frågan om?

dagen har varit så intensiv och manisk att jag är på väg att bryta ihop. jag gjorde en tavla åt sophie på nikki sixx eftersom att hon fyller år idag och det var det som fick mitt huvud att säga "nu räcker det sophie". jag var så inne i det jag höll på med att det kändes som att jag hade tryckt i mig ett halvt gram dos! jag satt med tavlan i en och en halv timme utan att vika blicken från skiten. varför blir jag så här efter att jag har hållt på med kreativa saker?

nu gnager ångesten i mitt bröst, jag vill bara gråta och jag har spänningshuvudvärk -är helt utmattad. kan någon förklara varför jag får ångest efter jag gör saker som jag tycker om?


egentligen så är jag ju den lyckligaste kärringen i världen trots allt. det jag känner nu har gått över när jag vaknar imorgon det vet jag. men det blir bara så intensivt.. intryck, fokus, lyssna, koncentrera..

jag vill ha min tommi här.



sandra har varit underbar idag. tack.


2 kommentarer:

sofia sa...

det är bevis på att du vart duktig och kreativ! det är för att så mycket energi och kreativitet har strömmat ur en att kroppen och huvudet blir alldeles tomt. och kvar blir ångesten.. ;)
såndär blir jag alltid när jag målat :).. men jag har lärt mig att se det som något positivt. brukar ta en varm dusch och lägga mig och kolla upp i taket en stund med någon skön musik i bakgrunden.

Sophie sa...

Jag älskar tavlan! tack för allt besvär =)