nej jag har inte varit hos min mamma i helgen. jag tog tåget till en gammal vän, utan att säga något till någon. jag behövde göra det. det är så mycket som har legat i luften mellan oss och som har satt sig som en ångestdimma i mitt bröst.. för att jag ska kunna gå vidare i livet så behövde jag komma tillbaks, prata, se, komma ihåg och bli fri från all smuts inuti mig. det var till denna vän jag skrev det där brevet, och vi har pratat ut nu. så himla lättande. vi hade liksom inte setts sen sommaren 07. inte pratat sen dess heller.. jag har ältat allt från den dagen.. vi var liksom inte vänner längre, det slutade helt utan förvarning allting. det är klart att jag behövde träffa min vän och finna alla svar.. vi har båda två gjort fel. vi var båda två så psykiskt nedbrutna när vi slutade som ingenting. den tiden var helt enkelt fel tillfälle för oss. det var inte rätt..
inatt sov jag. jag sov som jag aldrig har gjort förr. hälften av mitt tryck över bröstet är nu borta. natten var mysig, våra tårar rann när vi pratade och tittade på bilder på emely rose. sen dök den äckligaste bilden någonsin upp och jag kröp upp i ena hörnet av soffan, höll för mina händer för ansiktet och grät. alltså grät haha! min vän blundade också och försökte klicka bort bilden från datorn utan att titta.. vilka små töntar haha! sen tittade vi på UFC och skrattade åt rubber johnny.. sjukt kul att titta på UFC förresten..
jag har hittat den pusselbit som gjorde att ångesten försvann. nu har jag bara en kvar.
jag säger som summer i o.c efter marissa dör: "I miss my friend", med gråten i halsen och tårar i ögonen. men den sista pusselbiten, hon är inte död.
nu ska jag skaka mitt huvud till everlast - folsom prison blues för att sedan ta en lång varm dusch. den här helgen behövdes mer än vad jag själv trodde. tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar