fyfan

jag är så jävla förbannad, jag är så jävla förödmjukad, jag är så jävla krossad och jag är så jävla besviken!fan jag har ställt upp på er, ni satte mig i ett rent jävla helvete, jag hjälpte er, jag förlät er, jag har stöttat, jag har hängt med under er resa! vi har för fan kämpat tillsammans. ni var SÅ medveten om att jag är drogfri nu, ni visste att jag inte hänger i pundarkretsar längre, ni visste att jag inte ville, och att jag inte ville höra!

ni kommer hit idag, vi skulle på fucking sinnesrogudstjänst i kyrkan tillsammans. sen blev allt så konstigt, jag hinner inte ens tänka innan ni frågar om jag ska ha TJACK i en helt seriöst jargong? VAD ÄR DET HÄR? DET ÄR BARA FÖR MYCKET? det är fan för mycket.jag känner mig så sårad. hur kan ni komma hit och göra så mot mig. jag är snäll, bjuder hit er och ni får cigg, får vara med mig, får vara min vän trots alla jävla motgångar vi tre har haft. vad får jag tillbaks? en sån jävla snedvriden fråga som att MEN SKA INTE DU HA DOS SOPHIE? det var inte ens ett skämt. det var en allvarlig fråga.chocken kom nu, men när jag satt där för en timme sedan fattade jag inte. jag svarade "ni vet precis vart jag står någonstans i livet, jag trodde ni stod där också, jag tycker det är så jävla oförskämt att ni kommer hit och gör så mot mig, ni kan gå!".

och ni gick.
och ni fjäskade
och ni sa 'vi hörs imorgon sophie'
och jag sitter här.
och jag såg er gå
och jag fattar ingenting.
och jag är alltid för snäll.
och jag orkar inte
och jag ger upp.
och jag tänker inte vara er vän längre.

min själ har krasats sönder. jag hade en sån underbar dag. såna underbara tankar om livet. sån längtan efter att få träffa er idag. är jag för dumsnäll? är det det som är grejen? borde jag ha sagt dra åt helvete när ni rånade min kusins jobb? borde jag ha låtit er vara? jag borde. jag borde så jävla mycket. men jag förlåter. jag tittar framåt. sopar bort smutsen från våra minnen och går vidare. dumsnäll. dumsnäll. dumsnäll! d-u-m-s-n-ä-l-l. är det först nu jag har lärt mig? eller kommer jag förlåta er än en gång? jag har myror i hela min hjärna. en vanlig dag har jag nog med myror pga min ADHD, men världen är upp och ner och sänder några tusen till bara för att jävlas. NI SÄNDER MYROR TILL MIN HJÄRNA. KRYP. PARASITER.

jag var i alla fall stark. jag sa att ni skulle gå. mina tankar tänkte inte ens på om jag verkligen vill ha dos utan det var nej från första början. det är det enda jag kan nöja mig med idag. och jag tror fortfarande på att ur allt ont som kommer.. kommer det även något gott i slutändan.


jag går till sandra nu.