Nej

Jag känner mig helt upprymd av känslor och tankar. Det blir för mycket inuti min kropp så jag kan inte göra annat än att gråta. Jag vet inte vad det är för fel, men allt känns bara upp och ner inuti mig. Här sitter jag och ältar samma jävla skit varje jävla gång. Vem orkar lyssna och vem fan kan ens fråga hur jag mår. Nej men vi läser bloggen det räcker.. Tänker ni väl. Aldrig har jag känt mig så satans ensam och lämnad. Ingen att bolla mina tankar och funderingar med, på riktigt alltså. Såna där riktiga samtal som alltid var förut. Jag vet inte varför det blev så här helt plötsligt. Trött på att stå och trampa bara. Och snart blir det sorgligt på oc som jag tittar på också så jag kommer väl gråta mig till döds ikväll. Hej svejs.